fredag 21 augusti 2015

NY BLOGG, NY DOMÄN

Hej alla fina!
Åh, det var så länge sedan och jag saknar er såklart.

Den här bloggen, Uhannas, kommer ligga kvar men kommer inte uppdateras mer.
Jag har flyttat till wordpress och ni kan numera hitta mig under ModerJo.

Vi ses där!

tisdag 31 mars 2015

Mer än en napp

Min mage är full av fjärilar och jag vill springa på toaletten hela tiden. Flyttnervositeten är ett faktum men jag känner mig så lycklig! Imorgon flyttar vi till Rågsved. 

Idag sa ett barn på min förskola:
"Jag älskar min mamma mer än en kattunge älskar en napp!"
Jag tyckte det var så himla fint! Mer än en napp liksom! Fatta hur mycket det måste vara för någon som har lämnat alla sina nappar i nappinskastet på Skansen. 

Från något av mina småsyskon till världens bästa mamma.  

torsdag 26 mars 2015

Emmaus

Åh, vad jag tycker om second hand alltså! Det är ju så fantastiskt att gå in i en affär, full med använda, billiga grejer, och ba:
- "MEN EN SÅN HÄR HAR JU JAG LETAT EFTER HUUUUUUR LÄNGE SOM HELST!!"
I mitt fall var denna sak som jag letat efter, ja, i ungefär en vecka slentrianmässigt på Blocket och Tradera, en shcysst brödburk. Och jag hittade den! Grön och fin och fräsh ska den sätta guldkant på vårt nya kök i vår nya lägenhet tillsammans med ett par gardiner a'la årgång 60-/70-tal. Fresh!



Jag är så nöjd.

lördag 21 mars 2015

Vi signar upp!

Mars är en sjukt bra månad!

I torsdags skrev jag på kontraktet på lägenheten i Rågsved. Kan inte med ord beskriva hur häftigt det kändes! Åtta år i Stockholms bostadskö och nu sitter man här med en förstahandslägehet på 70kvm och bara njuter. Vi flyttar in näst-nästa onsdag och jag har tagit ledigt för att kunna styra upp det hela.

I onsdags fick Vasilis ett telefonsamtal från restaurangen där han hade provjobbat.
- "I know I should have called you yesterday but I was wondering: How do you feel like working with our team?", frågade den anställningsansvarige på andra sidan linjen, och Vasilis fick verkligen hålla i sig för att inte börja rabbla på grekiska i lyckoruset.
Nu ska vi påbörja besöken hos Skatteverket så att V får arbetstillstånd och på så sätt få ett personnummer, starta bankkonto, få ID-kort och så vidare.
ΓΑΜΟ! (Som vi ofta uttrycker det här hemma.)


Ett stycke lägenhet.



Idag snöar det... I-DON'T-CARE. 

söndag 15 mars 2015

Förföljelsen



Imorse vaknade jag i ett åttiotalsfrille-mode. Det kändes gött! 
När håret hade satts upp i den obligatoriska knuten så kom min syster Marthina över med Theo. Jag hörde Marthina skrika när hon kom:
- JOHANNA! STÄNG IN KATTERNA, VI ÄR FÖRFÖLJDA AV EN HUND!
- A DOG IS COMING! LOCK THE GUYS INSIDE! skrek jag till Vasilis som stod ungefär en halvmeter ifrån mig och hade hört utmärkt om jag hade typ viskat.
Överlevnadsinstinken tog över och vi och samlade in katterna utan att ett ord yttrades. Känslan var lite: "det är nu det gäller! Det är det här vi har tränat inför!" (Ja, det var ungefär så dramatiskt... I mitt huvud...)
Det visade sig att hunden hade följt med enda från Alvik, glad som en gnu men utan ägare. Theo hade fått panik när den lille schnauzern dök upp och hade tvingat Marthina att bära honom hela vägen medan han grät.
Vi pratade med grannen som löste det hela genom att ringa... ja, han fick hur som helst tag på ägarna.

När adrenalinet lagt sig så gick vi en promenad runt Lillsjön och matade ankor.


Fin-fin storasyster.


Vasilis lever ut sin barndomsdröm som naturfotograf. Här ses han smyga på ett gäng sovande änder. 


Det plockades pinnar för att kunna bygga en helikopter (Theo's idé).

fredag 13 mars 2015

Länge leve ärtsoppan!

Jag har varit hemma sedan i onsdags med segt slem och pipande lungor. Jag har totalt nonchalerat min egen hygien under dessa dagar och jag tror att jag är inne på en vecka i rad med ärtsoppa på plastkorv (med en utstickare för tortellini med ostsås igår).
När jag skulle följa V till tunnelbanan tidigare idag så orkade jag inte ens ta av mig pyjamasbyxorna innan mjukisarna åkte på, så det fick bli lager på lager. (Hade i och för sig lätt kunnat traska iväg i endast pyjamasbyxor, men det blåste så mycket och brallorna kändes inte så vindtåliga.)

Jag är slö, risig och ovårdad just nu. Ärtsoppan börjar ta ut sin rätt och jag känner mig uppsvälld.
Ikväll ligger jag på soffan i pyjamas, Grey's Anatomy säsong ett får spela och jag ska försöka hitta motivation till att gå och tvätta håret (renhet är tydligen inte morot nog).




Det ser ju ut som kattspya, men fy farao vad gött det är!

När vi försökte gifta oss i Grekland

Jodå. Vi gjorde ett helhjärtat försök att gifta oss i Grekland i somras. Proceduren var lång, krånglig, svettig, ansträngande och slutade med att det faktiskt inte gick. Om vi inte ville göra om allting igen vill säga.

Från svenska hörnet var det inte så krångligt. Jag behövde ett äkenskapscertifikat och ett
personbevis. Båda stämplade med apostille á 300 kronor styck. Det gick, med lite hjälp från familj och vänner, ganska snabbt att ordna. Jag skulle säga att papprena var nere hos mig i Athen ungefär sex veckor efter att jag påbörjat ansökningen (då räknas det in att vi valde att papprena skulle skickas med Carro när hon kom ner och hälsade på).

För Team Grekland gick det dock väääääldigt långsamt.
Vasilis behövde också ett personbevis, någonting han tidigare kunnat hämta ut från Athens City Hall. Mannen bakom disken förklarade att så har det minsann aaaaaldrig varit. Han förklarade att Vasilis måste åka till det område där han föddes, alltså Maroussi, och hämta det där. När Vasilis ifrågasatte detta blev han avsnäst och det var liksom slutet på den diskussionen.
Samma dag som Vasilis planerade sin ganska långa utflykt till Maroussi så berätta Dita, en tjej på mitt jobb, att personbevis kan hämtas upp på närmaste KEP (ett servicekontor för grekiska medborgare).
Utöver detta så gjordes flertalet besök på andra servicekontor för att understryka hans identitet, papper som behövdes innan giftermålet.

Tillsist fick vi tag i alla Vasilis papper och kunde därmed ta tag i del två: översättingen av mina papper.

Alla översättningar för "viktiga" dokument måste gå via Ministry of Foreign Affairs. Öppningstiderna var mellan 09:00-13:00, måndag till fredag. Köerna och antalet människor som väntade där var extrema. Jag tror vi behövde göra två eller tre besök innan vi ens kom fram till kassan.
Väl framme så berättar de för oss att de tyvärr inte har en svensk översättare inne just nu. Denna plats skulle tillsättas senast den 15/9 (och detta var i början av augusti). Jag förklarade att pepprenas giltighetstid uppgick till fyra månader och att efter det var de inte längre giltiga. De avvisade detta och bad oss att återkomma i mitten av september.

Väl i september så lämnar vi in mina papper och sätter in an annons i tidningen (detta är nämigen inte ett val utan ett måste). Översättningen kostade allt som allt runt 60 euro (då valde jag deras fast-deliver service), och tidningsannonsen i Εφημερίδα των συντακτών runt 30 euro.

Vi hämtar ut papprena några veckor senare och går sedan till Athens City Hall för att få bestämma datum. Då har denna procedur tagit tid, lång tid, och tålamodet är på gränsen till slut.
Vi visade glatt upp alla våra papper. Kvinnan bakom disken bläddrade igenom dem med bister uppsyn och konstaterade sedan kort att giltighetstiden hade gått ut. Vi förklarade vår procedur och att MFA inte hade haft någon översättare tillgänglig och att de sa att det var okej. Kvinnan sa att så var inte fallet. Hon bad oss göra om apostillestämpeln på den svenska ambassaden. Jag förklarade att det inte var möjligt eftersom stämplen bara ges ut av ett fåtal personer i Sverige. Kvinnan ryckte på axlarna och gav oss våra papper tillbaka.

Det är tur att det var ett tag sedan detta hände, för just då, där på det jävla kontoret i den brinnande hettan och med hjärtat i handen så blev jag så arg att jag inte visste vad jag skulle göra.
Klänningen som var inhandlad fick hängas på en galge och vi bestämde gemensamt för att försöka i Sverige istället.

Fortsättning föjer...




Tiotals av dessa stämplar..


Vår annons.


Advokatfirman Grönstedt gav mig mina apostillestämplar.

Svensk vardag

Ja, det blir väl så antar jag. Att även fast man lovat sig själv att inte fastna i svenne-hjulet så gör man liksom det ändå. Man jobbar och går hem, tittar på film, sover och jobbar igen. Helgerna spenderas med långa promenader och mysiga kafébesök. Vi upptäcker Stockholm tillsammans. Han för första gången och jag; igen.
Vi älskar att bo här. Vasilis får mig att se saker med min stad som jag förut aldrig tänkt på, alltid tagit för givet. Det var samma sak när jag bodde i Athen och stannade vid varje apelsinträd för att förundras över hur någonting så vackert kunde växa upp ur asfalten i en stad täckt av avgaser.

Vi har gjort framsteg när det kommer till det mesta: jag har gått upp till heltid, Vasilis ska på en intervju/prov-jobb ikväll och nästa vecka signar jag på ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Rågsved.
Vi har verkligen ingenting att klaga på.

Om kvällarna kan vi bli nostalgiska och ligga och drömma oss bort till Porto Rafti eller Agistri. Men vi pratar också om hur skönt det kommer vara att åka tillbaka till Grekland på semester och faktiskt kunna njuta till fullo. Vi planerar att åka ner i juli och sedan ytterligare en gång i september då Vasilis är bestman på sin bästa kompis bröllop på Kreta (Mitt första grekiska bröllop blir alltså ett kretanskt sådant. Så häftigt!!)







onsdag 21 januari 2015

Här hos oss

Vår andra vecka i Stockholm, och saker går som på räls!
Mitt jobb känns grymt! Mycket att ta in och lära och lägga på minnet, men i helhet super.
Vasilis har blivit erbjuden ett projektarbete med start under våren. Jag återkommer med detaljer när "dealen" är helt klar.
Med start från och med imorgon så ska vi gå på en hel del lägenhetsvisningar.

Med andra ord: fullt schema, men så-jäkla-bra!
Och till Vasilis stora glädje: snö!




ZzZzZzZzZzZzzzz...

fredag 9 januari 2015

Vi flög, alla fyra

Äntligen framme! 

Jag fick en fråga om vem som tar hand om katterna nu när vi är i Sverige.
Svaret är, att det gör vi. Vi gjorde det självklara valet (för oss i alla fall), att ta med Toulouse och Matisse till Stockholm.
Det var en hel del förberedelser innan. Vaccinationer, microchip, egna pass, för att inte tala om den ganska långa resan med en mellanlandning i Köpenhamn.
Om du vill ha mer information om vad som gäller när du reser med djur så kan du alltid kika på Jordbrusverkets egna hemsida.



Småfisarna sover med hjälp av lugnande innan avgång.


Nu är det dock back to normal som gäller. Det är full rulle här i villan.